En gul påsklilja i närbild.

Fastetiden och askonsdagen

När man har en riktigt viktig fest förbereder man den noga. Fyrtio dagar före påsk börjar vi förbereda oss genom fastan. Fastetiden kallar oss att ångra våra synder. Att fokusera mindre på vår kärlek till världen och mer på vad Gud vill för oss. Vi tänker på hur Jesus led och dog för oss och vad det säger oss om Guds godhet och kärlek. Fastetiden börjar på askonsdagen, onsdagen efter fastlagssöndagen. 

Askonsdagen har fått sitt namn från Bibelns beskrivningar av hur människor klädde sig i säck och strödde aska över huvudet som symboler för ånger och bot. På askonsdagen firas ofta en mässa där prästen tecknar kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor.

I urkyrkan döpte man ofta nya medlemmar i församlingen vid påsken. Då blev fastetiden samtidigt en förberedelsetid för dopet.

Ånger och förenklat levnadssätt

Fastetiden kallar oss att ångra våra synder och vår kärlek till världen samt att söka Guds vilja. Vi tänker på den godhet och kärlek från Gud som kommer fram i Kristi lidande och död. Dessutom kallar fastan oss till en ansvarsfull livsstil och till att avstå från något till förmån för dem som lider nöd.

Förenklade matvanor och ett förenklat levnadssätt kan vara till hjälp i fastetidens andliga fördjupning. Under fastetidens inledande del betonas ångern, omvändelsen och kampen mot onska. Passionstiden – de två sista veckorna i fastetiden – koncentrerar sig på Kristi lidande.

Liturgisk färg

Den liturgiska färgen under fastetiden är violett, ångerns och botens färg. Det enda undantaget är Marie bebådelsedag, då ängeln Gabriel uppenbarade sig för jungfru Maria och berättade att Jesus skulle födas. Den dagen är den liturgiska färgen vit.