Församlingarnas verksamhet har omformat sig under coronaepidemin. Vi betjänar fortsättningsvis, med nya anvisningar. Du hittar den senaste informationen på coronasidan.

Gudstjänster

Torsdagen den 21.5

Julkaissut Kirkkonummen suomalainen seurakunta Torstaina 21. toukokuuta 2020
Söndagen den 17.5
 

 

Julkaissut Kirkkonummen suomalainen seurakunta Sunnuntaina 17. toukokuuta 2020

 

Vi firar högmässa varje söndag och helgdag kl.12

Se Evenemangskalendern för exakt info.

 

Jubileumsgudstjänster

Varje år inbjuds församlingens jubilarer som fyllt 70, 75, 80, 85, 90 och upp till 100 år till gudstjänst och därefter födelsedagsfest i församlingshemmet. Vi vill på det sättet tillsammans i församlingen glädjas över Ditt liv och fira de viktiga milstolparna som Du når under livets gång. Varmt välkommen tillsammans med en släkting eller vän då inbjudan kommer till dig!

 

Sång och bön

Predikan från Lidandets söndag 29.3 av Susanna Lönnqvist

I Bibeln finns ett ständigt kontaktsökande mellan Gud och mänskor. Om och om igen frågar de varandra ”Var är du?” Gud ropade på Adam när Adam gömde sig i sin skamfyllda nakenhet. ”Var är du?” Gud ropade ur en buske på Mose. Mose svarade ”Ja här är jag”. Jakob fick den kontaktsökande frågan i en dröm genom en ängel. Gud fortsätter söka personer och folk igenom alla texter i Bibeln. Var är du, frågar Gud och någon svarar rakryggat, en annan tvättar händerna, skyler ansiktet, tar av sig skorna eller går och gömmer sig.

Men kontaktsökandet blir också motsatt. Mänskor ropar ”Gud, var är du?”. Elia söker Gud när han är utsatt. Gud svarar i stil med ”Men varför är du här, Elia. Gå tillbaka!” David söker Gud. Många av Davids rop på Gud har vi kvar i psaltarpsalmerna. Jag hoppas du har bett Gud visa sig, visa sina gärningar, visa sin kraft och visa sin härlighet och jag hoppas du har bett Gud vara nära och stöda och hålla dig i sin hand.

Men Gud svarar inte bara på dem som söker honom. Han ser och vill vara med oss också då vi inte ropar på honom. I Jesaja, den text jag läste nyss, svarar Gud ”Här är jag, här är jag!” till ett folk som inte ropat på honom.

Fastetiden påminner oss om vår dödlighet, vårt behov av att ändra vårt liv, om livsval och valmöjligheter. Just nu är det inte bara fastetiden som påminner oss om vår dödlighet och vårt behov av att se över våra liv. Vi påminns också genom nyhetsläsare som talar om svält, klimatfrågor, konflikter, permitteringar, hemlöshet, arbetslöshet. Medvetenheten om mänskans sårbarhet i en tid då världen upplevs som oförutsägbar gör att vi längtar efter kontroll och redskap som kan skapa ordning. Lidande förknippas ofta med någon form av förlust av kontroll. Vi tappar kontrollen över vår trygghet, vårt välbefinnande. Så som just nu då konsekvenserna av hotet mot hälsa så påtagligt drabbat vår trygghet på många sätt.

Den antika dygdetiken, stoicismen, har gehör idag. Mänskor tilltalas av att kunna förlika sig med sitt öde, att acceptera att det enda som kan kontrolleras är det egna agerandet. Att oroa sig för eller sörja i onödan över sånt man inte kan rå på blir onödigt. Att odla dygder och urskilja bra begär från onödiga begär eller dåliga begär beskrivs som ansvar. Sådan individfokuserad stoicism ger oss en känsla av kontroll. Stoikern uppfattas som karaktärsfast, principfast, stark. Stoikern som tål allt kan bli ett ideal när världen ser mörk och okontrollerbar ut; när barnens hemuppgifter blir för många, när mänskor permitteras från fasta anställningar och vi inte ser logiken i alla beslut, när affärsverksamheten som en vecka gick rätt bra, för att följande vecka tvingas ställa in alla verksamhet. Då kanske det finns något som fortfarande kan kontrolleras och det söker vi efter med ljus och lykta. Det lilla kontrollerbara.

Men hur skiljer sig då kristen tro från det här slaget av övande av god och principfast karaktär? Ansvar för de egna handlingarna har vi. Vi uppmanas till att hålla Guds bud. Vi uppmanas att bära Guds vilja nära vårt hjärta och tjäna och älska vår medmänniska. Vi uppmanas att arbeta flitigt och att vara ödmjuka. Så mycket av Guds kontaktsökande med oss mänskor handlar ju om just hur vi lever vårt liv. Våra avsteg från Guds vilja gör att vi upplever avståndet till Gud och skäms och gömmer oss och sänker blicken mot marken istället för att titta varandra vänligt, rakt in i ögonen.

Vi vet vår litenhet. Och vi vet vad Gud vill av oss.

Men trots att vi vet, vill vi ändå hålla fast vid kontrollen istället för att hålla fast vid det som vi vet är rätt. Vi vet att tränar vi i timmar och äter rätt så växer vår muskelstyrka. Ända tills muskeln inte längre tål träningen. Kroppen är inte inom vår kontroll ändå. Vi kan påverka med våra val men allt kan bli annorlunda än det vi strävar mot. Vi kan sätta upp mål för karriär, sparande, tränande, kroppsvikt, att sluta röka, att läsa mera, att lära sig sticka och virka, och alla mål kan vara bra men ändå kan vi aldrig ha kontrollen. Ofta vill vi ha kontrollen. Hur ofta har vi inte valt den där guldkalven istället för den levande Guden. Hur ofta har vi inte valt det snikna framom det rättvisa? Hur ofta har vi inte valt att titta bort istället för att se? Hur ofta har inte både vi och de, beslutsfattarna, kyrkan, du och jag i våra privatliv och i yrkesliv valt att ta en chans till egen vinning trots att vi varit fullt medvetna om att det alltid är någon som betalar med en förlust. Liten eller stor. Och utan att rättfärdiga dåliga beslut och dåliga val mot bättre vetande så vet vi alla att ibland har vi faktiskt ingen möjlighet att göra de val som vi borde göra. Vi har inte råd att köpa de giftfria produkterna som garanterar rättvis utkomst, en frisk miljö. Och vi kan inte alltid säga nej till barnen eller oss själva när det finns önskemål som innebär miljöbelastning men tillför glädje i våra liv.

Också ekofasta ska innehålla glädje och vara ett frivilligt avstående av något du själva vill avstå från. All fasta ska kännas rätt i ditt hjärta. Annars tjänar den inte Gud. Visst, den är avlastande för miljön men den är inte ett svar på Guds tilltal.

Mänskorna ska ha det lite krångligt innan det blir bra. Jag tror det var det Jesus menade då han talar om hönan och kycklingarna. Han hoppas vi genast skulle göra rätt och bara gå till Gud. Gud hoppades mänskorna skulle göra som det var bäst för dem redan då han skapade oss. Men vi kan inte. Vi behöver som blomlökarna sättas ner i jorden och ha det lite krångligt innan vi kan blomma. Jesus valde att inte slippa ifrån sin uppgift. Han kunde ha valt annorlunda men han valde att stå fast vid sin kunskap om och kärlek till sin Far och till mänskorna. Han valde att lita på att Gud är god och har kontrollen över situationen. Det fanns inte bara stoiskt lugn utan han valde att hålla fast vid Fadern trots den oro som kom över honom. Han kände medlidande och ångest och höll fast vid det han trodde på ändå.

När vi oroar oss för hur det ska gå med världen får vi komma ihåg att vår makt är begränsad. Vi får andas ut och se på det som finns framför oss just idag och komma ihåg att vår förmåga är mycket begränsad. Den medvetenheten förenar oss och gör oss till människor med medkänsla för oss själva och för varandra. Vi får visa varandra nåd. Vi får visa oss själva nåd. Och vi får lita på Guds nåd. Det räcker att vi försöker.

Vi får vila i Guds fråga som får ett skifte i tempus. Istället för frågan ”Var är du?” frågar Gud av  Job ”Var var du?”. Det är frågan som blir svaret på vår önskan om kontroll. ”Var var du när jag lade jordens grund? Har du någonsin kallat fram morgonen, har du visat gryningen dess plats, när den skall gripa om jordens hörn och skaka bort det onda?”

Gud var där när jordens grund lades. Vi får både ropa till honom och vi får lyssna till honom i stormen och i den stilla vinden. Han vill vara tillsammans med oss. Vi får också lägga kontrollen i deras händer som vet mera än vi. Dem som varit med längre än vi i det sammanhang vi befinner oss i och dem som har mera gedigen kunskap än vi. Vår syn är begränsad och utanför den ska vi inte gå men vi kan alltid sträva efter det som är rätt med den makt och förmåga vi har.

Vi får be om hjälp att bli stilla, så att vi hör Guds röst.