Trettondagen avslutar jultiden

Trettondagen är en äldre högtid än julen – den hör till de äldsta högtiderna inom kristendomen. Redan på 200-talet firade man den här dagen, då som Jesus födelsefest. Därför kallar vi den fortfarande ibland för den ”gamla julen”. Trettondagen firas den sjätte januari.

Världens ljus för alla folk

I väst började kyrkorna fira trettondagen till minnet av berättelsen om de tre vise männen, som kom för att hylla judarnas nyfödde konung. De tre vise männen representerade främmande folkslag. Kristus är ”världens ljus” för alla folk. Trettondagen påminner om kyrkans missionsuppgift: alla ska få ta del av julens budskap.

I Bibeln står det inte hur många de vise männen var, men uttrycket ”de tre vise männen” blev tidigt etablerat i kyrkan. Sannolikt eftersom det är tre gåvor som nämns i evangelierna: guld, rökelse och myrra. Senare uppstod också den allmänna uppfattningen att de vise männen var kungar.

Trettondagens symboler

I den österländska kristenheten firar kyrkorna fortfarande trettondagen med temat Jesus dop. Den första kyrkoordningen för den lutherska kyrkan i Sverige-Finland från 1500-talet beskrev trettondagen som ”Vår Herres dopdag, som kallas för Heliga Tre Kungarnas Dag”. Sveriges riksvapen, tre kronor, har sina rötter i de tre kungarnas kronor.

Det traditionella namnet på trettondagen är epifania, Herrens uppenbarelse. Den är en av de stora Kristusfesterna och vi firar den med den vita liturgiska färgen och sex ljus på altaret. Trettondagens svenska namn kommer från att högtiden firas på den trettonde dagen efter jul.

Trettondagen avslutar själva jultiden men helgerna efter trettondagen hör fortfarande till julkretsen i kyrkoåret – den tar slut först då påskkretsen börjar.